Orange Prize Winner 2012

Igårkväll utsågs årets vinnare av The Orange Prize for Fiction 2012. Du som läser den här bloggen regelbundet vet säkert det mesta om priset, men vill du veta mera kan du läsa här och här.

Vinnaren då?

Jo, det blev debutanten Madeline Miller med sin första roman The Song of Achilles.

Joanna Trollope & Madeline Miller Photo: Lefteris Pitarakis / AP 

Stort grattis! Hon hade också starka konkurrenter i årets kortlista.

Lite mer nyheter: det här var det sista året som Orange Prize for Fiction delades ut. På Orange Prize hemsida kan man läsa ett brev av en av grundarna - författaren Kate Mosse - där hon meddelar att ”all good things must come to an end”. Samarbetet med Orange är efter 17 år nu över, men förhoppningsvis kommer priset att leva vidare med en ny sponsor. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort och bra företag som kan ta detta pris ännu längre, för det är nämligen ett väldigt viktigt litteraturpris! Att priskommittén redan nu diskuterar nya sponsorsamarbeten ser jag som mycket positivt.

Veckans deckarförfattare: Sofie Sarenbrant

Veckans deckarförfattare (som egentligen skulle bli förra veckans deckarförfattare, men då var jag på kurs och det var soligt och varmt ute, fanns alltså ingen tid över för bloggning. Nu när nordanvindarna åter börjat blåsa kan man sitta inomhus och skriveliskriva igen) är Sofie Sarenbrant.

Jag skriver om Sofie för att jag så många gånger har tänkt börja läsa hennes deckare, men inte kommit till skott. Alltid är det nån annan jäkla bok som lägger sig i vägen. Hur blir det så?

Sofie Sarenbrants debut, Vecka 36, kom ut på hösten 2010 på Damm förlag. I mars 2011 släpptes den på pocket på Ponto pocket. Den utspelar sig i det lilla fiskeläget Brantevik på Österlen.

I april 2011 kom uppföljaren ut, I stället för dig, som utspelar sig 16 år senare. Även den är utgiven på Damm förlag och i början av mars i år kom den ut på pocket på Ponto Pocket.

Nästan samma dag som I stället för dig kom ut på pocket, släpptes Sofie Sarenbrants tredje deckare, som den här gången ustpelar sig på SPA Yasuragi Hasseludden utanför Stockholm. Vila i frid heter den, och den 3 september i år kommmer den på pocket!

Tre sommardeckartips således!
Och glöm inte att spana in Sofies blogg på Amelia.

Går inte

Vissa böcker går inte att läsa långsamt.
Vissa böcker går inte att läsa fort.
Så är det bara.

Varför valdes Toni Morrison?

Toni Morrison - Princetons Drottning, som hon kallas på Princetonuniversitetet - är en prosans mästare, trots hennes poetiska inslag.

Hon skriver om det svarta amerikanska folket som det vita amerikanska folket vill få oss att glömma. Hon skriver om det övernaturliga och får det att verka naturligt, hon skriver om det som hände förr, men som tyvärr också är aktuellt idag. Hon berättar om de innersta skamfulla känslorna som får oss att agera på sätt vi aldrig trodde vara möjliga, men så befinner sig också Morrisons huvudpersoner i omöjliga situationer.

”Jag placerar mina personer i situationer som kräver att de beter sig dramatiskt - för att klarlägga vad som driver dem” berättar Morrison (Helander, Lars Nobelpristagare! Personliga möten med nitton författare, Sveriges Radios förlag, 1998, sid 236).

Morrison, som själv inte blev drabbad av rasism som barn, fascineras oändligt mycket över vad som styrde de svartas liv och vad som gjorde deras liv till offer. Slaveri, förtryck och rasism blev hennes teman. Under 1990-talet tenderade Svenska Akademien att göra antirasistiska val av nobelpristagare, Toni Morrison var en av dom, Nadine Gordimer en annan, även om hon var vit. Skulle Morrison ha fått nobelpriset om hon inte hade var en svart amerikansk kvinna? Var hennes litteratur stor i sig själv, utan författarens karakteristika och egenskaper? Spelade det någon roll kan man undra? Kan man inte se det stora i att den litteratur som den vite amerikanske mannen ”glömt” ”inte läst” och ”inte var medveten om”, kunde få bevisa sin existens och sitt värde?

När Morrisons roman Älskade inte fick the National Book Critics Circle Award protesterade författare och kritiker i New York Times Book Review, det beskrevs som rasistisk manipulation. Boken vann dock Pulitzerpriset 1988 och Morrison fick sin revansch. (Lång, Helmer 100 Nobelpris i Litteratur 1901-2001, Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 2001, sid 357).

Vi kommer inte ifrån att Morrison skriver om nödvändiga ting och hon gör det storartat.

Texten ovan var ett av mina examinerande foruminlägg från kursen Nobelpriset i litteratur, 7,5 poäng, VT12.

Bokhyllekompisar

I mina bokhyllor har jag några små kompisar som jag hejar på då och då. Dom får, tillsammans med utvalda bokomslag, stå modell i bokhyllorna. Dom är väldigt snälla och gör inte mycket väsen av sig, trots sin, ja identitet.

Detta fina vykort är en del av en inflyttningspresent som kom i sällskap med två fina orangea Penguinmuggar (såklart). Jag gillar verkligen tanken bakom det, då titeln får mig att tänka på den jag flyttade ihop med :-)

I min samling av Brombergs Nobelklassiker står denna lite speciella Matrjosjka-docka, inköpt i Tallinn. Någon som kan ryska kanske kan ge mig den maskulina benämningen då ett flicknamn på dockan inte riktigt passar här. Den uppmärksamme kan också se att dockan står framför Aleksandr Solzjenitsyns tegelsten Den första kretsen. Jag kan ärligt talat inte avgöra om det är en passande eller en direkt opassande placering. Om någon tar illa vid kan jag flytta den :-)

Den tredje kompisen är egentligen i sig tre kompisar. Dessa buddhor kommer från min sambo och innan dess vet jag inte varifrån de kommer, men jag har en svag aning om att det kan vara små presenter från någon restaurang? Hur som helst trivs dom verkligen där framför den eklektiska blandningen romaner. Att Grass, Grisham och George befinner sig på samma hyllmeter är ju inte så konstigt, men vad gör Allende där mitt i alltihopa?

Veckans deckarförfattare: Niclas Ericsson

Veckans deckarförfattare är, kanske något otippat, Niclas Ericsson. Otippat kanske för att det inte är en av Sveriges mest kända deckarförfattare och jag satte ribban lite med Anne Holt förra onsdagen, men det finns en koppling.

Niclas Ericsson är journalist och ledarskribent, senast i Dagens Nyheter. Han har också undervisat i journalistik på universitet i Rwanda (Källa: norstedts.se). Han har skrivit två deckare. Den första, Familjehemligheter, kom ut på Norstedts förlag 2009 och kom på pocket senare samma år. Huvudperson är journalisten Patrik som får möjligheten att skriva om ett mord. Patrik är homosexuell, och jag kan faktiskt inte komma på någon annan deckarhuvudperson, förutom just Anne Holts Hanne Wilhelmsen, som är det. Fler homosexuella karaktärer i deckare, om jag får be! (Där var kopplingen om någon fortfarande undrar). Någonstans har jag läst att Niclas Ericsson skriver i genren ”queer crime”, finns den eller hittade jag just på?.

2011 blev Niclas Ericsson dubbelt bokaktuell, han släppte uppföljaren till Familjehemligheter, Turkish Delight, och så gav han även ut en kokbok, Mat för dig som tränar, båda på Norstedts förlag. Den 24 februari i år kom Turkish Delight ut på pocket, nu på Pocketförlaget.

Kolla gärna in Niclas Ericssons blogg!

Skärpning och skämmes!

Nu har kultursidorna i både DN, Svenskan, Arbetarbladet(?) och VK skrivit artiklar om den häringa genren Romance, som är så stooor i exempelvis Storbritannien och som tydligen inte finns i Sverige. Eller, den är på frammarsch menar dom, genom översatta Harlekin-romaner.

Men alltså gammelmedia, hur kan ni ta en mossig TT-nyhet sådär och bara publicera vidare utan egen research? Vi har visst romance-litteratur i Sverige, inte minst tack vare den strålande romanceförfattaren Simona Ahrnstedt som 2010 debuterade med sin Överenskommelser. Hur kan ni inte ha koll på det? Och hur kan ni inte ha koll på att hon kommer ut med en ny roman i höst? Va?

Den enda ni hade behövt göra var att googla på "romance litteratur" så Poff! hade ni hamnat på Simonas sida och blivit lite upplysta!

I sanningens namn ställer jag mig också lite frågande till pressavdelningen på Damm förlag, jag vet ju att Simona gillar sitt förlag, men samtidigt, hur kan ni inte ha reagerat och agerat på detta?

Skärpning och skämmes!